Jag vet att jag är i Australien när...

• det nästan alltid är trevliga främlingar som blir nyfikna och börjar prata med en på spårvagnen/busshållplatsen när de hör att man pratar ett främmande språk
• alla frågar “Hi, how are you?” utan att vänta på ett svar
• kassörskorna packar ner alla ens varor i påsar och man behöver bara stå och titta på
• man har jättelite tid på sig över övergångställena innan det blir rött. Hur ska en stackars tant med rullator hinna över?
• man blir attackerad av samma fågel vid flera tillfällen och väljer att fortsättningsvis undvika den vägen (Kristina lyckades slå till den med sin handväska när den kom flygande mot oss, haha)
• man är på bio och ser en fin film (One day) och mannen som sitter bredvid och är där utan sällskap stönar och mumlar “beautiful...” varje gång Anne Hathaway dyker upp
• djuraffärerna har en glasbur med små valpar i (man kan inte låta bli att stanna och titta och göra gulligull-ljud även fast det känns fel att de sitter där i buren)
• en enda banan kostar typ 15 kr (frukt och grönt är jättedyrt här!)
• överallt ser man folk i flip-flop (väldigt viktigt och har påpekats flera gånger: här säger man thongs)
• man äter så mycket banana bread (toasted with butter såklart) och caramel slice att man börjar bli orolig hur man ska klara sig utan det när man kommer hem
• man kan ringa campusbilen när man vill på kvällen och natten och bli upphämtad och körd till eller från spårvagnen (det bör påpekas att det tar ungefär tio minuter att gå. Lata?)

Visste ni förresten att Melbourne har blivit framröstad till “the world's most livable city”? :)